Välkommen till Kunskapsförmedlingen -den nya vården

I vården vill vi gärna prata om relationen till patienterna och vi kommer antagligen få anledning att återkomma tills det här. Men nu tänkte jag snarare fundera över behandlare som kunskapsförmedlare än empatiska relationsskapare.

Vi lever i informationssamhället. Vi vet alla mycket om många saker. När vi först åt av kunskapens äpple innebar det början på slutet på den trivsamma tillvaron i paradiset. Vi började skämmas för vår nakenhet. Idag innebär kunskap istället ofta första steget för att sluta skämmas.

Även i vårt upplysta samhälle är okunskapen ofta stor vad gäller psykisk ohälsa. Det leder till fördomar och diskriminering. Och det gäller även patienterna själva!! Det är inte lätt att sålla bland all information och rena villfarelser som finns att hitta. Så kan man börja klanka ner på sig själv.

Det är antagligen skönt att få ett empatiskt och respektfullt bemötande när man inte mår bra. Men rollen som kunskapsförmedlare i informationsflödet ska inte underskattas. Med kunskap kan patienten själv behandla sig empatiskt och respektfullt.

Kunskap och information blir ofta styvmoderligt behandlat i terapisammanhang. Vi kallar det psykoedukation och går inte mer in på det. Men här sätts både pedagogiska förmågor och vår egna kunskap på prov. Här är det viktigare att vi förstå diagnoser, smärta, sorg och så vidare än alla våra metoder. Att faktiskt veta vad man pratar om, och fråga om patienten känner igen sig, och framförallt om informationen var betydelsefull kan ha en stor terapeutisk effekt.

Plötsligt vet patienten vad den har framför sig. Jag kan bli lite mörkrädd när man möter patienter som gått i många år med en diagnos utan att ha en aning om vad den innebär eller var forskningen står vad gäller behandling av tillståndet. Men ingen har berättat och man har skämts för att fråga.

Om jag vet vad jag har, och att andra har det på samma sätt blir det svårare att skämmas. Vi är ju nämligen ofta bättre på att inte skuldbelägga andra än oss själva.

Kunskap i terapi gör behandlare och patient likvärdiga – det jag vet berättar jag för dig. De flesta tycker att det är viktigt att man som vårdpersonal hänger med i forskningen. Men det handlar ofta om att veta saker själv. Det blir både mer värdefullt och roligt att hänga med för att kunna dela kunskaperna med dem det faktiskt angår.

Ett skäl tror jag att vi förminskar bilden av behandlare som kunskapsförmedlare är att vi inte vill känna oss utbytbara. Om jag bara förmedlar kunskap kunde väl en dator gjort jobbet? Nej, i informationssamhället blir sållarna viktiga. Vi är utbildade för att kunna sätta ny information i förhållande till gammal, förstå och på ett bra sätt förmedla kunskap. Ett hedersamt uppdrag enligt mig!

Låt alla få smaka på kunskapen och göra sig en egen uppfattning.

IMG_0829.JPG