Vad säger experten?

Vi förlitar oss för mycket på experter. Det borde jag kanske gilla, jag är ju en expert. En expert i förtroendebranschen därtill. Paradoxalt nog går stor del av min tid åt att försöka få andra att förstå att de kan själva.

Vi söker experter när vi inte mår bra. Ibland ivrigt påhejade av omgivningen som säger: “du måste få terapi” eller “om du bara fick träffa en psykolog”. Psykoterapi är en utmärkt möjlighet att komma tillrätta med saker, men i grund och botten är det ändå oftast någon form av förändring som måste till. Experten kan vägleda dig, utmana dig och lära dig viktiga färdigheter, men lura inte dig själv att tro att det är terapeuten som ska göra det stora jobbet.

Experterna svämmar över i vår tid. Retorikexperter recenserar politiska debatter. Statsvetare analyserar väljarkårens strömningar. Psykologer tycker till i TV-soffan om dina relationer eller din barnuppfostran. Ekonomiska rådgivare vill få dig att teckna just deras tjänst.

I slutändan är det ändå du som ska ta ställning till vad du tycker. Jag tror nämligen inte att man får ta experten med sig in i himlen, även om hen är snäll och har varit en riktigt vän. Expertisens tidevarv borde innebära den klokaste befolkningen någonsin. Tyvärr är resultatet ibland det motsatta. Där expertisen breder ut sig ökar räddhågsenhet. Ju räddare befolkning, desto större behov av experter.

En av livlinorna i en populär frågesport är att ringa en vän när man kör fast på en fråga. Vi kanske borde börja praktisera det i större utsträckning även när det inte står en miljon kronor på spel.

image