Tio tusen nya budord

 

SONY DSC
Det kommer rätt många bud nu om hur du borde leva, och hur din inställning till ditt liv ska vara. I alla fall så känns det så för mig. Men bara för att det känns så betyder ju inte att det är sant.

För en tid sedan läste jag om en kille som skriver och föreläser inom ämnet hur man njuter av livet. Han är en född livsnjutare, sa han. Han gav några bra tips; var lite vaksam på vilka situationer du gillar att vara i och se om det går att återkomma till dom oftare. Att vara mentalt närvarande när du är där. Jag tyckte det var bra tips, och samtidigt fick jag en känsla av otillräcklighet. Jag är inte alls en sån bra livsnjutare som han är. Kanske måste jag köpa boken…

Så tänkte jag på andra sådana livsinställningar som vi tipsas om. Att släppa oro och andra känslor, skapa avstånd mellan oss och livets lidande är en sådan som man hör ibland. Både inom populärpsykologin och den vetenskapliga psykologin är ju det förstås vanligt. Och i politiken. Religionen. Filosofin. Kulturen. Och så hamnade jag i att det är ju inte alls det nytteller bara nu som det kommer en massa bud. Som ibland säger emot varandra. Och hans livsnjuteri är ju helt klart det som de gamla grekerna kallade för hedonism; av syftet vi har i livet är att maximera stunder vi har det bra. Och sedan det motsatta, stoikerna, som tyckte att syftet var att inte känna, höja sig över det världsliga.

Otillräckligheten infinner sig genast om man inte väljer att helt anamma en viss syn. Då kan man aldrig lyckas så helt och hållet som det verkar som att förespråkarna för de olika synsätten gör. Kanske är det därför jag och andra lockas av synsättet ”good enough”. För där är detta rätta helt enkelt det som är tillräckligt bra, det behöver inte vara perfekt. Så om jag kombinerar good enough med hans livsnjuteri känns det riktigt bra. Jag är glad ibland och det är helt okej!