Steg ett i en uppåtgående spiral

Är steg ett (grundutbildad KBT) okej för att ge KBT?

Fick en fråga från rehabgarantihåll i veckan. Man ska bestämma sig hur det ska se ut för rehabpengarna 2015 vid depression/ångest/smärta. Och då har det sagts att bara psykoterapeut/psykolog ska ge pengar. Man vill kanske kvalitetssäkra, och trycka på, primärvård antar jag, att anställa högutbildade. Fint! Eller, i alla fall fint i en värld där valet står mellan grundutbildad (steg ett) och vidareutbildad. Synd bara att valet i den här världen står mellan väntelista eller ingen behandling eller grundutbildad.

2013 svarar Beteendeterapeutiska Föreningen Social-departementet just att grundutbildade inte kan möta behoven och att det inte finns tillräckligt med handledare för att stötta dem.  En första fråga behöver man ta ställning till:

 Är det risk att vi skadar patienter med hjälp av KBT om den ges av en grundutbildad jämfört med vidareutbildad? Forskning på biverkningar verkar befinna sig på finns-det-överhuvudtaget-stadiet. Och jag har inte hört specifika skäl, annat än att den är något sämre. Så kan det vara, men vi vet alla att kompetensen inte bara ligger i utbildning, som är en nödvändig men inte tillräcklig faktor för bra behandling. Risken verkar inte vara så överhängande att man måste avstå från att förstärka grundutbildades KBT.

Personal med högre utbildning behövs i både primär- och specialistvård.  Men kanske inte alltid närmast patienten? Kanske kan man tänka sig ett övergripande ansvar för att skapa goda förutsättningar för grundutbildade?

Om varje personal ska utbilda sig i decennier och sedan sitta uppbundna i individuella kontakter med patienter samtidigt som efterfrågan ökar? Då kan jag tänka mig att man försöker hitta en annan lösning eftersom det blir omöjligt att lösa problemen.

Jag förstå tanken att KBT urholkas och får dåligt rykte av dåliga terapeuter. Det är priset för att KBT blir stort. Vi får tåla det.

Anna återtwittrar att vi behöver sluta uppmana människor att söka hjälp och se till att hjälpen finns för när man söker.  Jag kan bara inte se hur det är möjligt utan att vi tänker om på flera plan. Ett av dem är tillgången på grundutbildade KBTare. Jag önskar att vi siktar på bra utbildningar och bättre användning av de med mer utbildning. Samordna arbetet, skapa smidigare processer in i vården och stötta dem som sitter närmast patienterna. Alternativet är att vi återgår till stödjande samtal med fokus på vidmakthållande av psykisk ohälsa i värsta fall. Eller bara ingenting och väntelista.

Vi pratar ofta om stegvis vård som något mycket fint. Användandet av självhjälpslitteratur, internetstödd behandling och så vidare för lättare psykisk ohälsa. På det spåret tror jag inte att en välfungerande patient med begynnande depression behöver en behandlare med leg psykolog, leg psykoterapeut och leg handledare på dörren. Jag tycker att en grundutbildad behandlare klarar detta alldeles utmärkt. Sedan finns välutbildade för komplexa fall, för metodutveckling och för handledning.

Ibland kommer vi hela vägen på ett enda steg.

20140816-150051-54051078.jpg