Ode till plagiatet

Alla melodifestivalsföljare i Sverige tar nu ställning till låten heroes och till hur mumsig Måns Zelmerlöv egentligen är. Låten är alldeles för lik en annan populär låt. Och gubben på skärmen bakom, har gjorts förut. Det är med en mild känsla av skam och avsmak som vi skickar en härmapa till finalen. 

Av någon anledning är det just dessa känslor vi upplever när någon upptäcks med handen i syltburken, tjuvandes andras alster. Om vi börjar från början, barndomsåren. Visst gör barn inte annat än härmar? Mig veterligen finns det inget annat sätt att lära sig ett språk eller sociala normer. Tonåringar sen. “Var dig själv” är ett populärt uttryck när man ska tipsa ungdomar om lämpligt sätt att bete sig. Förutom att vi säger det till personer som sannolikt inte har en aning om vem de är, så är det sällan det de gör. Det kanske är därför de får den tillrättavisningen. De har idoler och vill vara precis som kompisarna. 

Alla branscher har sina egna stjärnor och förebilder. Vi kan nog knappt göra nåt utan att få inspiration från andra. Vilket är ett fint ord för att få lust att göra nåt likt som nån annan gjort. 

Tricket är att härma lite från många. Att ta det vi gillar mest och blanda det. Då uppfattar vi och andra det som att man gjort det till sitt eget. Och därmed har rätt till det. Att andra härmar en kan vara lika smickrande som provocerande. Det var ju mitt! Är det för likt blir det en ful egenskap att inspireras av andra. 

Men om härmningen är helt nödvändig för utveckling måste vi fortsätta med det hela livet. Och misstag gör vi, och det blir för likt. Den överdrivna rädslan för att bli påkommen som plagierande kan hämma utveckling. Bäst att inte krydda från någon annan även om det blir bättre då. Man kan ju bli stämd. 

Signaler går till framtida kandidater till eurovision, till forskarvärlden och alla andra områden. Signaler om att det värsta är att plagiera, inte skapa något undermåligt. Fantasin måste läggas band på så att vi inte omedvetet slänger in nåt som inte var en egen tanke. Utan nåt jag hört. Men hur kan jag nånsin tänka nåt helt eget? Jag ser hellre kultur, psykologi och resten av de mänskliga intressena som en gemensam uppgift. Om någon kan ta en av mina idéer och mixa det med sina egna kommer vi utvecklas. 

Psykologin som praktik lever på härmning. Vi måste bete oss så likt som möjligt som de gjort som utformat och forskat fram metoderna. Men när forskarlag tar patent på metoder blir patienter lidande. När vi försöker ändra texter och prat för att inte klampa in på andras patent måste hjulet uppfinnas på varenda arbetsplats. 

Så ja, Måns är mums och det finns inget att förlåta. En bra låt är en bra låt. Det kan du copy-pasta vart du vill!