När psykoterapi blir religion

Det finns en bok jag för tillfället rekommenderar till alla som jobbar med psykoterapi. Det är Dan Josefssons bok “Mannen som slutade ljuga: berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Qvick”. Boken, som för övrigt är fantastiskt bra skriven, beskriver en psykoterapi som går fullständigt överstyr, en klinik som tappar greppet över den psykiatriska vården och en psykoterapeutisk metod som inte har stöd i någon forskning. Bakom den havererade vården finns en intrikat väv med ett slutet system där samma person agerar handledare, utbildare och psykoterapeut åt flera person som ska ge vård åt en dömd person.

Om vi menar allvar med att psykoterapi har en självklar plats i vården, måste vi också ta flera steg ifrån uppfattningen om att psykoterapi är något man kan välja att tro på eller ej. Jag har under mina år som verksam terapeut fått kommentarer som “jag tror inte på KBT”. Men vad bra, det gör nämligen inte jag heller. KBT är en psykoterapi som bygger på flera gedigna psykologiska teorier om inlärning och kognitioner. Det har gett upphov till ett flertal metoder eller interventioner som prövats i en rad studier och visat sig vara effektiva som behandling för psykisk och fysisk ohälsa för många människor. Det är inte en trosuppfattning, en religion eller frälsning för alla människor som jag som terapeut ska missionera för. Jag ska inte omvända någon. Det är enligt mitt sätt att se på psykoterapi djupt oetiskt att påstå att en patient måste göra på ett visst sätt för att må bättre. Det har jag inte forskningsstöd för att säga. Jag kan tala om vad forskning och beprövad erfarenhet menar är det mest troliga utfallet av en viss intervention och rekommendera det till en patient. Vad är då beprövad erfarenhet kan man undra? Ja, det är inte “jag gör som jag alltid har gjort för det brukar funka”. Det är när det finns en konsensus bland många kliniker om ett bästa sätt att utföra någonting även om det finns begränsad forskning. Vi ska alltså vara hyfsat överens i den kliniska värden om något är verksamt för att kalla det beprövad erfarenhet.

Jag är skolad i KBT och det är den terapimetod jag behärskar. Den dagen forskningen säger att en annan terapimetod är bättre och kan hjälpa fler är det min skyldighet att undersöka möjligheten att utbilda mig i den metoden. En kirurg som opererar med gamla metoder när det finns nya, effektivare metoder pågår tjänstefel om man inte på ett övertygande sätt kan förklara varför den gamla metoden är bättre för just den här patienten. En psykoterapeut som låser sig fast sig i en terapimetod för att man tror mer på den även om all tillgänglig forskning säger något annat ska nog fundera över om man ska arbeta inom vården.

2014-10-07 17.53.54-2