Gör mig lycklig nu

“Du förtjänar att vara lycklig”. Lisa inledde förra inlägget med ett påstående som hon sedan snabbt dissekerade sönder. Jag har funderat en del på det här med lycka. Det är ett intressant ämne eftersom så många av oss söker lycka. Vad är det egentligen vi söker efter? Och varför är vår inställning till lycka så problematisk?

Det finns två innebörder av ordet lycka och redan där finner vi en stor anledning till våra ibland fruktlösa strävanden.

Lycka kan definieras både som något inre och något yttre. Lycka kan betyda välgång, framgång och tur. Lyckan finns i ett vackert hem man stolt kan visa upp. Lyckan finns i en framgångsrik karriär, ett CV fyllt av erövringar likt ett vikingabyte. Lyckan finns i en trisslott, plötsligt händer det. Fortes Fortuna Adiuvat – Lyckan står den djärva bi. Du kan bli lycklig om du kämpar tillräckligt hårt. Om du kämpar hårt nog har du förtjänat att bli lycklig. Inget fel i att glädjas över välgång, framgång och tur, men som recept på lycka leder tolkningen av ordet oss fel.

Lycka kan också definieras som en längre stund av glädje, sällhet, ja till och med eufori. Alla som spelar tennis vet att lycka är en riktigt välplacerad backhand eller stoppboll. Det där ögonblicket där allt annat upphör att existera och man bara är helt nöjd. Helt nöjd med att befinna sig i stunden, även om den infaller i en sunkig idrottshall under en annars hysterisk vardag. Du gnolar nöjt i duschen efter matchen. Du upplever helt enkelt lycka. Du upplever en längre stund av glädje. När du kommer ut till bilen och inser att någon parkerat för nära, slagit upp bildörren och gjort ett märke på din bil är stunden över.

20140622_203533

Vi är inte gjorda för att vara lyckliga hela tiden. Känslor kommer och går och vi agerar och reagerar på det vi upplever. Kjell Bergkvists rollfigur i en film jag glömt namnet på säger bistert till barnen “Passa på att ha roligt nu, för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång” och jag tänker att det ligger mycket i det.