Category Archives: Reflektioner

Var dag har nog med sin egen plåga

Jag vill möta livets makter vapenlös.

Orden är Karin Boyes. Jag vet inte vad hon menade med dem eller om hon lyckades med det. Just idag får hennes ord mig att tänka på vila. Den där vilan som vi alla vet att vi behöver, men som verkar så svår att nå. Vilan dör bakom måsten, borden och oron. Ni vet, den där oron som maler, gnager, nästan förintar. Samtidigt är det svårt för vissa att släppa taget om oron. Som om att oron för livets makter fungerar som en rustning. Oroandet får en del att återta kontrollen över en okontrollerbar värld.

Men där finns ju ingen vila. Och kontrollen – den är inbillad. När livets makter slår till gör det alltid ont. Om du oroat dig utmattad dessförinnan kanske slaget känns desto mer. I vilan behöver vi vara vapenlösa, trygga, kanske till och med naiva. Kanske var det det Lina Sandell menade med “blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Prova en stund att lägga ned dina vapen och vila. Du kan behöva dina krafter när som helst.

image

Ode till plagiatet

Alla melodifestivalsföljare i Sverige tar nu ställning till låten heroes och till hur mumsig Måns Zelmerlöv egentligen är. Låten är alldeles för lik en annan populär låt. Och gubben på skärmen bakom, har gjorts förut. Det är med en mild känsla av skam och avsmak som vi skickar en härmapa till finalen. 

Av någon anledning är det just dessa känslor vi upplever när någon upptäcks med handen i syltburken, tjuvandes andras alster. Om vi börjar från början, barndomsåren. Visst gör barn inte annat än härmar? Mig veterligen finns det inget annat sätt att lära sig ett språk eller sociala normer. Tonåringar sen. “Var dig själv” är ett populärt uttryck när man ska tipsa ungdomar om lämpligt sätt att bete sig. Förutom att vi säger det till personer som sannolikt inte har en aning om vem de är, så är det sällan det de gör. Det kanske är därför de får den tillrättavisningen. De har idoler och vill vara precis som kompisarna. 

Alla branscher har sina egna stjärnor och förebilder. Vi kan nog knappt göra nåt utan att få inspiration från andra. Vilket är ett fint ord för att få lust att göra nåt likt som nån annan gjort. 

Tricket är att härma lite från många. Att ta det vi gillar mest och blanda det. Då uppfattar vi och andra det som att man gjort det till sitt eget. Och därmed har rätt till det. Att andra härmar en kan vara lika smickrande som provocerande. Det var ju mitt! Är det för likt blir det en ful egenskap att inspireras av andra. 

Men om härmningen är helt nödvändig för utveckling måste vi fortsätta med det hela livet. Och misstag gör vi, och det blir för likt. Den överdrivna rädslan för att bli påkommen som plagierande kan hämma utveckling. Bäst att inte krydda från någon annan även om det blir bättre då. Man kan ju bli stämd. 

Signaler går till framtida kandidater till eurovision, till forskarvärlden och alla andra områden. Signaler om att det värsta är att plagiera, inte skapa något undermåligt. Fantasin måste läggas band på så att vi inte omedvetet slänger in nåt som inte var en egen tanke. Utan nåt jag hört. Men hur kan jag nånsin tänka nåt helt eget? Jag ser hellre kultur, psykologi och resten av de mänskliga intressena som en gemensam uppgift. Om någon kan ta en av mina idéer och mixa det med sina egna kommer vi utvecklas. 

Psykologin som praktik lever på härmning. Vi måste bete oss så likt som möjligt som de gjort som utformat och forskat fram metoderna. Men när forskarlag tar patent på metoder blir patienter lidande. När vi försöker ändra texter och prat för att inte klampa in på andras patent måste hjulet uppfinnas på varenda arbetsplats. 

Så ja, Måns är mums och det finns inget att förlåta. En bra låt är en bra låt. Det kan du copy-pasta vart du vill! 

 

Att hitta rätt i myndighetssverige

Socialrådgivning på nätet i Stockholms stad var rubriken på dagens första seminarium på Socionomdagarna. Det var mycket i innehållet som gjorde mig glad.

Det som gladde mig mest var nog hur föreläsaren så tydligt slog fast att socialrådgivarna ska tillgodose att medborgaren ska få hjälp att slussas vidare. Rådgivaren ger information om vart man kan få hjälp, hur man ska nå rätt instans och uppmanar att man kan höra av sig igen om man inte hittar rätt.

Det är krångligt att hitta rätt som medborgare. Hur ska man veta att Individ- och familjeomsorgen är socialtjänsten? Det låter inte självklart att det är där du kan söka försörjningsstöd (vilket för övrigt är ett namn som fått fäste i myndighetssverige, men inte bland befolkningen).

När jag hållt första hjälpen kurser i psykisk hälsa har jag stött på allt för många exempel på hur medborgare fått svaret “nej, hit kan du inte ringa” utan att få hjälp att hitta vidare. Allt för många ger sedan upp innan de hittar rätt instans.

Därför blev jag glad över ambitionen hos socialrådgivarna på nätet i Stockholms stad. Ta medborgaren i handen och led den rätt när det behövs. Bra där!

Vann rätt låt?

Oj, vad det är lätt att vara efterklok. Klok efter. Det är ingen match att vara det. När korten spelats, när krutröken lagt sig, när allt avslöjats och morgonen efter Melodifestivalen är vi som klokast. Så ska det vara även om det ibland kan irritera oss när andra är efterkloka. Om vi inte hade förmågan att se tillbaka på händelser och dra slutsatser skulle våra liv var mycket mer komplicerade än de redan är.

Jag vill bara be dig om en sak. Nästa gång du är efterklok när du gjort något svårt, säg då inte “det var ju inte så märkvärdigt gjort, det var ju inte ens svårt”. Var det jobbigt? Fick du kämpa? Ville du fly eller undvika? Då var det svårt. Punkt. Låt inte efterklokheten tala om för dig att du inte är märkvärdig. Malla dig lite istället. Det har du förtjänat.

image

Uttråkade hjärnceller gör dig tvångig

Har du sett en person på diet äta någon gång? Sannolikt. Har du märkt underliga ätbeteenden hos dig själv eller andra efter en tids framgångsrik LCHF, 5:2 eller stenålders? Eller har du försökt resonera med en vän om att en liten bit kaka väl är okej? 

Då kanske du märkt något som forskare idag kan förklara. En hjärncell som vanligtvis hanterar hunger och aptit börjar ändra sig när vi får mindre näring. Istället börjar samma celler ägna sig åt att upprepa saker, och att dubbelkolla allt. Efter ett tag på diet är man därför inte lika hungrig längre. Vissa kallar det att man blivit disciplinerad eller att sockeravtändningen är färdig. Men vad som händer är att hjärnceller inte bryr sig om att signalera hunger längre eftersom du ändå inte äter när du är hungrig. 

Istället märker vi att en kan bli lite irriterad om saker inte är som det ska, om den nyttiga kvargen inte finns hemma. Och att det ska vara fyra blåbär på, helst inte fem. Att det plötsligt är otänkbart att rucka på reglerna och ta en halv kaka. Fast man vet att det inte gör nån skillnad. Man blir halvt omöjlig att prata om mat med, eftersom allt handlar om bombsäkra övertygelser och indelning i rätt eller fel mat. Inget där emellan. 

Om man ska dra saken till sin spets så vet vi också att vid ätstörningar kommer tvångsproblematik som ett brev på posten. Det är lite lättare att förstå med de nya rönen. Forskarna fann också att upprepandet och kontrollerandet inte var ångestlindrande som det är när man har tvångssyndrom. Istället var det målmedvetet och helt orelaterat till ångest. Det verkade bara vara hjärnceller som sysselsatte sig när de inte hade en uppgift. 

Att greja med kroppens signaler har alltid ett pris. Ibland är det värt priset. Men gör ett medvetet val nästa gång du bantar och notera ditt eget ökade behov av kontroll. Och för säkerhets skull, prata inte med någon på diet om mat.

Till smileys försvar

Är Emojis vårt sätt att utarma språket? De gula gubbarna, hotar de variation och djup i kommunikationen mellan människor?

Om en språkpolis påstår det får du lite ammunition nedan. 

Forskning på känslor har visat att det finns nio grundkänslor och resten är blandningar. Som färger. Blått och rött blir lila. Arg och ledsen blir besviken. Man upptäckte grundkänslorna genom att åka runt och visa människor ansiktsuttryck och bad dem berätta vad de såg. De känslor som alla, oavsett språk sa samma sak om, de kallar man grundkänslor. Speciellt intressant var att man fick samma resultat när man visade bilderna för grupper av människor som aldrig kommit i kontakt med det vi kallar civilisationen. 

Emojis visar grundkänslorna. Det är därför det finns fler för negativa känslor än positiva. Det vi kallar negativa känslor är nämligen viktigare för överlevnad. Sorg, ilska, rädsla, äckel, skam, avsmak, överraskad,  nyfikenhet och glädje är grundkänslorna som inte av en slump också är vanligaste emojina. 

Innan vi kommunicerade med ord kommunicerade vi med ansiktsuttryck endast. Kanske har de flesta märkt att vi gör det fast vi inte använder ord. Vi vet vad Joey menar när han anklagar Chandler; it wasn’t what you said, it was the way you said it. När vi skriver går hela det djupet förlorat OM inte vi använder Emojis. Det lämnar mindre utrymme för missförstånd (eftersom alla kan grundkänslorna) och mer åt känslomässigt relaterande. 

Jag ser framför mig hur vi kan använda Emojis, om vi kan sudda ut den vulgära känslan med dem. Böcker, tidningar och poesi kan få ett helt nytt liv. Det var de vetenskapliga argumenten. Annars räcker det med att iaktta konsekvenserna; man blir på gott humör av en glad gubbe. 



Lite från ovan

Allt ser så litet ut när man ser det uppifrån. Dagliga bekymmer blir små när något större drabbar oss. I ljuset av nyheter från Sverige och världen blir nästan allt lyxproblem. Till och med svåra sjukdomar, vi har ju ändå bra vård. 

Men livet är ju inte från ovan. Kolla här: 

 

Det ser fint ut, ger ändå en harmonisk känsla. Men där nere springer någon över gatan bara för att missa bussen ändå. En ung tjej gör slut med sin kille. En tiggare fryser. Hundbajs. Avgaser. 

Nyttigt att ställa sig  utanför och betrakta. Men gör inte misstaget att få dåligt samvete över att vi engagerar oss i de små sakerna. Där nere på gatan där är livet. 

Jag är självständig -ständigt själv.

Filippa Bark myntade uttrycket i Melodifestivalen 2015. Hon har en poäng. Att vara självständig är ett mål som det i vår kultur är allmänt ansett är något av det högsta livet har att erbjuda. Från treåringen som kan själv till självförverkligande idol-sökande. Visst är det härligt att kunna grejer och stolt ska man få vara också. Men det finns ett pris. Ensam är stark och stark är ensam. Drivet att vara självständig kan leda till en ovilja att be om hjälp när en behöver. Så en egentligen klarar mindre. Men det känns ju bra att inte stå i någon inbillad skuld till någon som hjälpt till. Och eftersom inget går att göra på egen hand känner vi oss beroende och fortsätter strävan efter självständighet. Skulle det en dag fungera och vi finner oss självständiga, ja då kommer vi också vara ständigt själv.

(null)

paraskavedekatriafobi

Intensiv rädsla för datumet fredag den trettonde. Visste du att färre olyckor händer fredag den trettonde? Säg den rädsla som står i proportion till faran i fråga. Fler är som välkänt är, mer rädda för att flyga än att åka bil. Hur kan detta vara en nedärvd förmåga, som hjälper vår överlevnad? Rädsla verkar ju, även utan att vara en fobi, slå lite hursomhelst. Vi har alla någon åsikt om man bör gå under stegar, utföra ritualer på heliga platser eller ritualer lite i största allmänhet. En morgonritual gör att det går fortare på morgonen, alltid samma ordning på dusch och frukost. Men när vi försover oss och måste hoppa över delar i ritualen känns hela dagen konstig och det blir inte riktigt rätt förrän vi får utföra ritualen nästa dag.

Med förnuftet vet vi att den inte behövs. Det är först när jag hellre kommer försent för att göra ritualen som det hindrar livet och blir som ett tillstånd man behöver göra något åt.

Åsa Nilsonne har kommit ut med en skönlitterär bok, där karaktärerna föreställer olika delar av hjärnan. Amygdala som är hemvistelse för vår förmåga att bli rädda agerar fort. Hippocampus han fixar sambanden, håller ihop de olika karaktärerna. I främre delarna av hjärnbarken sitter delar han behöver, delar som tar in information, och så behöver han veta vad som hänt tidigare och vad som brukar hända. Det behöver han hela hjärnbarken till. Han är förnuftig.

Rädsla har ett viktigt överlevnadsvärde. Men inte ensam. Utan förnuftet, förmågan att sätta in rädslan i sitt samband kan den bli rent ut sagt det motsatta. Hindra oss från att både överleva och leva fullt ut.

Med förnuftet vet jag att den fjortonde februari inte är farlig. Men allt det där om att man ska vara så romantisk och äta nasty gelehjärtan… vad är det latinska ordet för fobi för alla hjärtans dag?

(null)

Vad säger experten?

Vi förlitar oss för mycket på experter. Det borde jag kanske gilla, jag är ju en expert. En expert i förtroendebranschen därtill. Paradoxalt nog går stor del av min tid åt att försöka få andra att förstå att de kan själva.

Vi söker experter när vi inte mår bra. Ibland ivrigt påhejade av omgivningen som säger: “du måste få terapi” eller “om du bara fick träffa en psykolog”. Psykoterapi är en utmärkt möjlighet att komma tillrätta med saker, men i grund och botten är det ändå oftast någon form av förändring som måste till. Experten kan vägleda dig, utmana dig och lära dig viktiga färdigheter, men lura inte dig själv att tro att det är terapeuten som ska göra det stora jobbet.

Experterna svämmar över i vår tid. Retorikexperter recenserar politiska debatter. Statsvetare analyserar väljarkårens strömningar. Psykologer tycker till i TV-soffan om dina relationer eller din barnuppfostran. Ekonomiska rådgivare vill få dig att teckna just deras tjänst.

I slutändan är det ändå du som ska ta ställning till vad du tycker. Jag tror nämligen inte att man får ta experten med sig in i himlen, även om hen är snäll och har varit en riktigt vän. Expertisens tidevarv borde innebära den klokaste befolkningen någonsin. Tyvärr är resultatet ibland det motsatta. Där expertisen breder ut sig ökar räddhågsenhet. Ju räddare befolkning, desto större behov av experter.

En av livlinorna i en populär frågesport är att ringa en vän när man kör fast på en fråga. Vi kanske borde börja praktisera det i större utsträckning även när det inte står en miljon kronor på spel.

image