All posts by Anna Thoursie

Ge och du ska få

image

There’s a place in your heart and I know that it is love and this place could be much brighter than tomorrow. And if you really try you’ll find there’s no need to cry, in this place you’ll feel there’s no hurt or sorrow.

Mr Michael Jackson. Tusan vet om han inte hade lite rätt ändå. Kanske inte om syrgaskammaren eller en del andra underligheter, men det är något med givmildhet som är väldigt tillfredsställande.

Kanske hör du ibland “du måste prioritera dig själv, sätta dina egna behov i främsta rummet”. Ett gott råd för att minska risk för utmattning. Eller? Vi blir så rigida när det kommer till stress. Som om det är antingen eller. Mina egna behov eller andras behov. När vi föreläser om stress och självomhändertagande brukar Lisa göra liknelsen med instruktionerna på flyget. Du vet det där med att du ska ta din egen syremask först och sedan hjälpa andra. Det är en lysande bild för självomhändertagandandet. Samtidigt så är det intressant att instruktionerna måste ges. Som om att det är emot vår natur på något sätt att inte hjälpa andra i nöd. Så kanske det där rådet om att sätta egna behov i främsta rummet är lite konstigt.

Det finns ett avsnitt av TV-serien Vänner där Joey utmanar Phoebe att göra något självuppoffrande gott för någon annan, helt utan egen vinning. Det visar sig snart vara omöjligt. Så fort hon gjort en god gärning mår hon bättre själv.

Jag läste om en forskning från University of Arizona där forskarna sett att områden i hjärnan som är relaterade till välbefinnande aktiverades när vi skänker pengar. Faktiskt funkade det oavsett om personen ville skänka pengar eller inte. Bara de visste att pengarna gick till ett välgörande ändamål aktiverades välbefinnandet.

Så se till dina egna behov och varva det med att se till andras behov. Heal the world och dig själv på kuppen.

Så kan man också tänka

Idag har jag sprungit. Jag tänker inte säga hur fort eller hur långt, men det var det snabbaste och längsta jag sprungit den här veckan. Det var sjukt mycket snabbare och längre än det jag sprang igår. Igår gjorde jag nämligen en Ulf Lundell (en inställd löpning är också en löpning). Det var dessutom extremt mycket snabbare och längre än alla dem som inte sprungit idag. Så på det hela taget är jag riktigt nöjd med mig själv. Så kan man också tänka.

image

Hur du har det eller hur du tar det

Det är inte hur du har det som har betydelse, utan hur du tar det. Det uttalandet retar ihjäl mig. Jag tar det helt enkelt inte särskilt bra när jag hör den meningen.

Det är ju helt uppenbart inte sant. Självklart har det betydelse hur du har det, hur du har haft det och hur du kommer att ha det. Ofattbara fasor, orättvisor, trauma, övergrepp, försummelse, hunger, sorg kan inte botas med positivt tänkande. Det där förbaskade positiva tänkandet har sipprat in i folks medvetande som en utdragen hjärntvätt. På något sätt har vi fått för oss att om vi bara tänker annorlunda ska elände sluta göra ont. I’ve got news for you: det gör det inte.

Lisa brukar säga att den värsta lögnen är den som har ett uns av sanning i sig. Så är det här. Det ligger något i att vi kan påverka vår situation med våra egna tankar. Genom att ifrågasätta och undersöka innehållet i våra tankar kan vi förkasta förhastade slutsatser och fatta beslut som är bättre för oss på lång sikt. Det finns gedigen forskning på att det fungerar. De personer som har förmåga att se mer realistiskt på tillvaron verkar kunna klara motgångar bättre än de som målar fan på väggen eller är blåögda.

Det positiva tänkandet blir däremot inte sällan en flykt från obehagliga känslor. Att fly från obehagliga känslor gör vi väl alla lite nu och då, men när det blir ett mönster ställer det ofta till problem. Att undersöka innehållet i sina tankar är att se verkligheten med allt den innebär, att lysa med ficklampa på spökena under sängen. Om spöket visar sig vara en fantasifigur kan du tryggt somna om. Om spöket visar sig vara en inbrottstjuv med kniv behöver du agera.

Så frågan kanske inte ska vara om glaset är halvfullt eller halvtomt. Var glad om du har något alls i ditt glas. Sök efter närmaste vattenkälla om det visar sig vara tomt. Ödsla inte tid på positivt tänkande om du är törstig. Och träffar du på en terapeut som säger att du bara ska tänka lite mer positivt springer du så fort du kan åt ett annat håll.

image

Imorgon är en annan dag

I helgen hade det blivit dags att väcka kroppen efter en lite för lång motionsdvala. En del av er förstår nog precis. Jag hade verkligen inte lust. Det fanns många saker som helt plötsligt kändes mycket mer lockande. Det kändes bara så himla motigt.

Ett vanligt förekommande råd vid livsstilsförändringar är att göra ett åtagande och dela det med någon. Invig någon i vad du står inför och öka chansen att lyckas. Ett tveeggat svärd det där offentliga åtagandet. Du kan få stöd men du kanske också måste försvara dig om du gör avsteg från det du tänkt. De gamla hederliga kompisarna piskan och moroten.

I min kliniska vardag har jag märkt att samma princip fungerar för mig. Hör och häpna, terapeuter är människor. Den enkla vägen finns där och lockar när det känns svårt eller motigt. Tänk dig två vågskålar där du lägger teori, metod, beprövad erfarenhet och kliniskt omdöme i den ena och känslan som föregår uppskjutandet i den andra. Jag tar upp det där jobbiga nästa gång vi ses istället. Vi pratar lite mer om teorin bakom exponering för inre sensationer så får vi se om vi hinner med att andas i sugrör annars får hen det i hemuppgift istället. Hemuppgiften glömdes bort för femte veckan i rad men hen blir kanske ledsen om jag säger något om det så jag avviker från agendan istället. Uppskjutandets baksida är utebliven förbättring, men det är ju morgondagens problem.

Den här veckan är det skolstart i de flesta skolor. Semestern är slut. Dags att återgå till vardagen efter en sommar där det mesta regnat bort. När du återgår till det kliniska arbetet i höst kan du titta lite runt dig. Där finns kanske en kollega klok som en bok eller en handledare med längre erfarenhet än du. Gör ett åtagande, säg det högt och sluta skjut upp tills imorgon det du kan göra idag.

image

Vad som betyder något på riktigt

Körde bil och lyssnade på radio häromdagen. Inte P1 ska väl erkännas, utan något lite lättsammare. Jag kan därför inte garantera vetenskapligheten i den undersökning programledaren refererade till, men den var intressant.

Frågan var; vad avgör hur mycket dricks en servitris får? Servitrisen som skrev en smiley på kvittot fick utdelning, likaså om hon bjöd på en chokladbit när hon överlämnade notan. Att vara trevlig och serviceinriktad gick självklart också hem. Det visar sig också att servitriser som härmade kundens beteende uppskattades mer. Det tycker jag var intressant för visst är det så att servicepersonal som uppfattar min sinnesstämning och matchar den får mig att känna mig bättre till mods. Om det inte vore fredagskväll hade jag nu kanske orkat göra någon snygg koppling till spegelneuroner. Men nu ju är det ju fredag så jag går istället vidare på listan.

Det som placerade sig på första plats och som allra mest avgjorde dricksens storlek var…. trumvirvel – håll i er nu… om servitrisen hade stora bröst. Någonstans sitter Freud och skrockar nöjt “vad var det jag sa?” och jag undrar om jag slåss mot väderkvarnar.

image

Att rasa eller inte rasa

Låt oss tala lite om Game of Thrones. Var lugn, här kommer inga spoilers. Även du Lisa kan vara lugn, det här ska inte bli en TV-serieblogg (även om det är frestande). Nej, jag ska på något sätt använda Game of Thrones, vintern som just rasat, säkerhetsbeteende och lite andra ingredienser för att säga det som egentligen räcker med tre ord; allt är  relativt.

Game of Thrones är på många sätt en makalös TV-serie. Det jag gillar mest är komplexiteten i karaktärerna. Just när du tror att en person är god gör hen något som tyder motsatsen. När du sedan ägnat en tid åt att avsky den personen visas små sprickor i fasaden där medmänsklighet eller svaghet skymtar igenom. Som tittare måste du hela tiden vara beredd att omvärdera din syn på de människor du betraktar vilket gör det fruktansvärt frustrerande och mycket intressant.

Annars är det ju mest en massa rasande nuförtiden. På löpsedlar står om än den ena och än den andra personen som rasar. Den som begår ett misstag hängs brutalt ut. I den efterföljande debatten bestämmer folk sig snabbt för att den där personen är verkligen inget att ha. Allt som ligger i motsatt vågskål väger lätt i förhållande till det som nu väckt folkets vrede.

Ibland tänker jag att det kanske var lite enklare förr. Förr när överheten bestämde vad som gällde. Brukspatronen eller prästen pekade med hela handen och sa: “det här är ok”. Det är ju lite bökigt det här att vi måste gå till oss själva och tänka efter vad vi tycker eller vem vi tror att vi kan lita på. Som terapeut får jag ibland frågan om vad som är rätt. Rätt att göra, rätt att känna, rätt att tänka. Under utbildningen till psykoterapeut dök frågan ofta upp om ett beteende verkligen var bra eller om det kunde vara ett säkerhetsbeteende. Svaret blir ofta: “det beror på”.

Så nu när vintern rasat ut kanske vi kan vila lite på hanen innan vi avlossar nästa skott. Rasa när det verkligen betyder något och inte okynnesrasa över något som kanske inte spelar så stor roll, bygger på ett missförstånd eller bara var ett hederligt gammalt misstag.

image

Stay connected

Lena Dunham talade i veckan på ett event och valde då att belysa sina erfarenheter av att berätta om den våldtäkt hon utsatts för tidigare i livet. Den kända skådespelerskan sa bland annat:

Trauma can make us narcissistic and myopic, turning us inward as we struggle with what we have seen, felt, and repressed. Connecting with other survivors reopens our world.

image

Lisa och jag har i all blygsamhet en hypotes. Vi tror att grupp slår individuell terapi. Vi tror att patienterna är nöjdare efter en terapi i grupp. Vi tror att terapeuterna mår bättre efter en session i grupp. Vi tror att det patienterna lär sig under en terapi i grupp vidmakthålls under längre tid än efter en individuell terapi. Som passionerade kliniker hoppas vi att någon forskare plockar upp hypotesen och prövar den i en stor studie. Tills dess fortsätter vi att fundera på vad det är med grupp som förefaller funka så bra.

Lena Dunham sätter fingret rakt på en av anledningarna. I ensamhet blir vi inåtvända och försöker återta kontrollen genom mer isolering. I gemenskap återfår vi tillit. Tillit till andra och oss själva som ofta sätts ur spel efter ett trauma.

Saker jag lärde mig under golfrundan

I golf finns det något så fiffigt som handikapp. I golfens värld tar man hänsyn till spelarens handikapp. Om du är nybörjare eller lite sämre på golf så har du ett högre handikapp (eller handicap eftersom det är tjusigare med engelska termer även inom golfen). Golf går ut på att du ska ha så få slag som möjligt under en runda. Eftersom alla spelar på samma bana är det inte så rättvisa förutsättningar för att spela mot varandra. Då har man bestämt att ju högre handikapp man har desto mer slag får man tillgodo. Är det ett extra svårt hål kan man få extra slag om man behöver det. På så vis försöker man jämna man ut förutsättningarna mellan spelare. Man tar hänsyn till personens handikapp.

Om man spelar som ett lag kan det till och med vara bra att ha med en spelare med lite högre handikapp eftersom laget får tillgodoräkna sig de extra slagen. Det gör att nybörjaren får vara med, träna och bli bättre och laget som helhet kan dessutom bli starkare.

Om vi kunde ta en enda sak från golfens värld in i verkligheten skulle jag välja just det här. Att jämna ut olikheter för att ge så många som möjligt en ärlig chans att prestera utifrån de egna förutsättningarna, det vore något det. Pikétröjorna kan de däremot få behålla på golfbanan.

image

Var dag har nog med sin egen plåga

Jag vill möta livets makter vapenlös.

Orden är Karin Boyes. Jag vet inte vad hon menade med dem eller om hon lyckades med det. Just idag får hennes ord mig att tänka på vila. Den där vilan som vi alla vet att vi behöver, men som verkar så svår att nå. Vilan dör bakom måsten, borden och oron. Ni vet, den där oron som maler, gnager, nästan förintar. Samtidigt är det svårt för vissa att släppa taget om oron. Som om att oron för livets makter fungerar som en rustning. Oroandet får en del att återta kontrollen över en okontrollerbar värld.

Men där finns ju ingen vila. Och kontrollen – den är inbillad. När livets makter slår till gör det alltid ont. Om du oroat dig utmattad dessförinnan kanske slaget känns desto mer. I vilan behöver vi vara vapenlösa, trygga, kanske till och med naiva. Kanske var det det Lina Sandell menade med “blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Prova en stund att lägga ned dina vapen och vila. Du kan behöva dina krafter när som helst.

image

Att hitta rätt i myndighetssverige

Socialrådgivning på nätet i Stockholms stad var rubriken på dagens första seminarium på Socionomdagarna. Det var mycket i innehållet som gjorde mig glad.

Det som gladde mig mest var nog hur föreläsaren så tydligt slog fast att socialrådgivarna ska tillgodose att medborgaren ska få hjälp att slussas vidare. Rådgivaren ger information om vart man kan få hjälp, hur man ska nå rätt instans och uppmanar att man kan höra av sig igen om man inte hittar rätt.

Det är krångligt att hitta rätt som medborgare. Hur ska man veta att Individ- och familjeomsorgen är socialtjänsten? Det låter inte självklart att det är där du kan söka försörjningsstöd (vilket för övrigt är ett namn som fått fäste i myndighetssverige, men inte bland befolkningen).

När jag hållt första hjälpen kurser i psykisk hälsa har jag stött på allt för många exempel på hur medborgare fått svaret “nej, hit kan du inte ringa” utan att få hjälp att hitta vidare. Allt för många ger sedan upp innan de hittar rätt instans.

Därför blev jag glad över ambitionen hos socialrådgivarna på nätet i Stockholms stad. Ta medborgaren i handen och led den rätt när det behövs. Bra där!