Vad säger experten?

Vi förlitar oss för mycket på experter. Det borde jag kanske gilla, jag är ju en expert. En expert i förtroendebranschen därtill. Paradoxalt nog går stor del av min tid åt att försöka få andra att förstå att de kan själva.

Vi söker experter när vi inte mår bra. Ibland ivrigt påhejade av omgivningen som säger: “du måste få terapi” eller “om du bara fick träffa en psykolog”. Psykoterapi är en utmärkt möjlighet att komma tillrätta med saker, men i grund och botten är det ändå oftast någon form av förändring som måste till. Experten kan vägleda dig, utmana dig och lära dig viktiga färdigheter, men lura inte dig själv att tro att det är terapeuten som ska göra det stora jobbet.

Experterna svämmar över i vår tid. Retorikexperter recenserar politiska debatter. Statsvetare analyserar väljarkårens strömningar. Psykologer tycker till i TV-soffan om dina relationer eller din barnuppfostran. Ekonomiska rådgivare vill få dig att teckna just deras tjänst.

I slutändan är det ändå du som ska ta ställning till vad du tycker. Jag tror nämligen inte att man får ta experten med sig in i himlen, även om hen är snäll och har varit en riktigt vän. Expertisens tidevarv borde innebära den klokaste befolkningen någonsin. Tyvärr är resultatet ibland det motsatta. Där expertisen breder ut sig ökar räddhågsenhet. Ju räddare befolkning, desto större behov av experter.

En av livlinorna i en populär frågesport är att ringa en vän när man kör fast på en fråga. Vi kanske borde börja praktisera det i större utsträckning även när det inte står en miljon kronor på spel.

image

Skam enligt media

SONY DSC

Skammen. Göra fel, vara pinsam. Få känslor har sådan makt över oss den är dramatisk. I stunden är den något av det mest plågsamma vi kan erfara. Men ju längre tiden går, allt från minuter till decennier bleknar den. Tänk på när du ramlar och slår dig när det är halt ute. I stunden låtsas de flesta inte om att det gör ont, speciellt om man är ensam på stan. Om någon erbjuder sig vill man inte ha hjälp. Redan samma dag kan vi skratta åt vårt eget beteende. Men i stunden är det inte roligt. Vi är sårbara när vi skäms.

Det är logiskt att det känns och helt naturligt. En del av att vara människa är att minnas hur det känns när man skäms och vilja undvika att känna skam. Då är det logiskt att samhället, som ju består av människor, gör samma sak.

När media berättar om saker som är skamfyllda gör man det därför alltid efteråt, när skammen inte är aktuell. Tänk på det. Vi hör och ser människor, och de vill prata öppet för att minska skammen. Och det är bra. Men det är alltid när man tagit sig ur något. Och gärna att man börjat hjälpa människor i samma situation. Eller hur, hur många har vi inte hört som berättat om missbruk, ätstörningar, fattigdom, utbrändhet, misshandel, spelberoende och så vidare.. Efteråt. När man är färdig kan få komma till tals och vara en förebild.

Det är inte bara plågsamt att skämmas, det är smärtsamt att se andra skämmas också. Vår rädsla för andras skam gör att vi gömmer undan människor. För det löser sig inte för alla. När man är i det behöver man inte bara se att det säkert kommer gå bra. Man behöver veta att man inte är ensam. Vi glömmer ofta att känslan av att inte vara den ende och medkänsla är det som behövs. Skammen går inte att ta bort genom uppmuntran. När vi inte låter människor prata om det de skäms för just nu skickar vi tydliga signaler om att man borde just skämmas. Att vi inte vill höra om problemen, inte förrän de är lösta. Tystnaden får människor att känna sig fullkomligt ensamma med sina problem. Och skammen har som överlevnadssyfte att göra så vi passar in. Det är bara det att det inte finns nåt att skämmas för. Problemen är jättevanliga. Man är faktiskt inte ensam. Skulle vi vara mer öppna med det skulle skammen bli konstig.

Tänk dig igen att du halkar. Men den här gången är ni två främlingar som trillar på övergångsstället. Samtidigt. Något händer med skammen. Plötsligt kan vi skratta tillsammans. Redan när det händer. Vi kan också få lov att ha ont, oja oss och hjälpa varandra på fötter. Vi skäms tillsammans men det är bara en bråkdel så plågsamt som när man tror att man är den enda som trillar just där. Så vi kan inte heller skylla på att det skulle bli värre om man pratade om en pågående skam, snarare skulle den lätta. Var inte rädd för andras skam, låt den höras.

Låt ingen se att du är turist

“How to avoid looking like a tourist when you visit (valfri stad/land)”.

Många av oss älskar att resa. Inom landet, utom landet, på upptäcktsfärd i vår fantastiska värld. Men gud nåde den som blir påkommen som turist.

Den som beställer cappuccino på eftermiddagen eller kvällen i Italien (det vet väl varenda människa att kaffe med mjölk är en morgondryck?) riskerar att utsättas för servitörens himlande blick och fördömanden. Gillar du inte espresso? Låt bli kaffet helt då, för du får inte vara FEL.

Om du besöker Manhattan ska du definitivt inte visa din fascination över skyskraporna. En riktig newyorker går inte med blicken lyft i skyn och du vill väl inte vara FEL?

image

I Stockholm blir man snabbt tillrättavisad om man står på fel sida i rulltrappan. Den sidan är till för dom som har bråttom, så stå inte där och verka lantlig och FEL.

I grunden finns det något fint med vår önskan att passa in. Det gör det lite smidigare för oss alla samsas på vårt klot. Det är bara så otroligt tråkigt att vi kopplar så mycket av det som är nyfikenhet och äventyrslystnad till skam. Gör du FEL ska du skämmas, gå undan och begrunda ditt FEL. Till slut är det lätt att känna sig FEL helt och hållet som människa. Som om att verka tafatt och bortkommen är bland det värsta som kan hända.

Om du är alltför upptagen av att monitorera och kontrollera dig själv går du troligtvis miste om en och annan upplevelse som kunde berika dig. Och vad det inte därför du bestämde dig för att gå på upptäcktsfärd?

Vi har två synfält

Januari har fått sitt namn av den romerska guden Janus. Det var han som avbildades med två ansikten. Ett som blickade bakåt, mot det förflutna. Och ett som blickar framåt mot framtiden. Man såg januari som en tid för reflektion.

I modern psykologi är det bra att man lyfter fram att reflektion kan gå till överdrift. Att om och om igen tänka igenom det förflutna kan ge handlingsförlamning. Smärtsamma erfarenheter, svek eller saker vi ångrar kan snurra runt utan hejd och utan att vi kan påverka det. Även glada och trygga minnen kan spelas upp om och om igen. Göra oss nostalgiska. Kanske vemodiga över det som är sämre nu.

På fikonspråk säger man ruminera. När det är framtiden man ruminerar över är det lika svårt att påverka vad som ska hända. Vi oroar oss över saker som kan gå fel. Försöker bli beredda på det värsta. Men till och med det som handlar om positiva saker kan göra oss osäkra och då är det inte konstigt att man börjar älta och grubbla. Något jag vill ha kan jag oroa mig för att inte få, eller tänka att jag ändå inte inte värd nåt bra. Kanske att allt kommer bli lugnt bara jag har tagit mig över ett visst hinder. Sen ska jag njuta, när bara det ena eller det andra är klart. Den där framtida nöjdheten skjuts upp och verkar aldrig inträffa. Då kommer känslor av frustration och energilöshet.

Så det kan vara hjälpsamt att dra ner på sitt ruminerande. Då har man ofta fokuserat på att vara med här och nu. Inte vänta. Kanske ta den där välförtjänta pausen fast att jag inte är färdig.

Idag är 70 000 svenska hushåll utan ström. Rätt så vanligt i januari. Kanske är det ändå vår chans att stanna upp. Kanske inte så lätt att vara här och nu, för det finns ju inget att göra. Men som Janus reflektera över det gångna och det som ännu inte skett.

För även om vi inte mår bra av att tänka samma sak om och om igen så säger även de som forskar om ruminerande att vi inte ska sluta fundera och reflektera. Då blir vi som rön i vinden som inte vet vilket håll vi ska eller varifrån vi kommer. Att inte undvika smärtsamma minnen, utan få sörja ger visdom och ödmjukhet. Att vara medveten om risker och möjligheter i framtiden ger chans att påverka livet.

Janus sågs som den som beskyddade all början. För att kunna starta något nytt var han tvungen att kunna se dåtiden samtidigt.

Det engelska uttrycket two faced har med guden Janus att göra. Men då handlar det om att de två ansiktena döljer sanningen. Att vara så, är att vara en person man inte kan lita på. Som ljuger och har hemliga agendor. Uttrycket har förlorar det verkliga budskapet. Det finns alltid två sidor av nuet; då och sen. Namnet januari påminner oss om att det är vår förmåga till att kunna se på olika sätt på samma sak, att reflektera, som gör oss till människor. En förmåga som är fantastisk och som vi inom psykologin ännu inte helt kan förstå. Den är nästan gudomlig.

Filosofer från förr förbättrar

Abraham Maslow känner vi som tråk-gubben som sa självklarheter om att man behöver tak över huvudet innan man börjar fundera på vad man vill göra när man blir stor. Men han hade lite mer att ge. Lite trivia är att han var först på bollen när det gällde österländsk filosofi i psykologin. Han satsade visserligen på fel häst, taoismen, men tolkade den som man idag tolkar buddhismen. Han var också klar på att han använde en princip, den om att vara här och nu. Och så att inte låta sig styras av sina känslor i alla lägen. Bjuda in förnuftet ibland.

Snacka om att gå över ån efter vatten. Men det kanske är svårt att sälja såna kloka, men enkla idéer om man inte säger att ännu en äldre herre i ett annat land har sagt det förut. Han sa så, han sa andra bra saker, han var man och har varit död si och så länge… Vi känner igen resonemanget.

Nåja. Nu ska jag göra samma sak och påstå att Maslow sa några kloka saker och hoppas att det låter bättre eftersom han sa det. Han sa att det är känslan frustration som driver oss att göra förändringar. Frustrationen är mänsklighetens viktigaste känsla eftersom det är den som driver oss till förbättring. Han menade inte att det var samma sak som att inte vara nöjd.

Tvärtom. Frustration utan nöjdhet leder oss att hela tiden byta ut saker, och det leder inte till förbättring. Att vara nöjd med det som finns, men frustrerad över att det kan bli bättre är det som skapar förbättringen.

Till exempel. Frustration utan nöjdhet över ett arbete, gör att man byter jobb. Men det är inte säkert man blir nöjd där heller. Det viktiga skulle vara att kolla noga på vad man är nöjd med och förbättra det. Då skulle en kunna byta jobb, men inte vart som helst, det skulle behöva vara bättre än det förra. Eller göra förbättringar på det arbete man redan har.

Maslow pratar gärna relationer. Att man redan i hans moderna (!) tid bytte relationer utan att egentligen ha bestämt sig för vad man gillade hos sin tidigare partner. Utan bara prövar planlöst. En annan klok man sa en gång angående det här, att en relation är bara bra om den är dubbelt så bra som att vara ensam. Jag tror det var lite det Maslow var inne på.

Ska man citera Maslow finns det en sak man kan säga. Och inte behovstrappan. Den gör att han skrynklar pannan i efterlivet. Utan;

“Sök inte efter något annat, sök efter mer”

IMG_0011.JPG

När gnället blir till hat

Historikern Dick Harisson publicerade i Svenska Dagbladet en artikel där han pekade på de positiva konsekvenserna av invandring. Responsen lät sig inte vänta och han beskriver i detta blogginlägg sin reaktion på det hat som fullkomligt vällde in i hans värld.

Den som snackat skit bakom någons rygg vet hur det känns. När man är förbannad, rädd eller trött på någon är det så lockande att få ösa ovett över personen när hen inte är där. Allra bäst känns det när den man pratar med delar ens uppfattning, nickar bekräftande och fyller i med egna exempel. Man löser inga konflikter, lär sig inget nytt, tvingas inte förändra eller rannsaka sin egen del, men man går därifrån lite mer nöjd och belåten med sig själv. En liten stund i alla fall. Ganska snart pockar känslan på uppmärksamhet igen och lockar till mer gnäll.

Skitsnacket har nu flyttat ut från kammaren till det offentliga rummet via nätet. Eller, det gjorde det väl redan innan nätet förresten när man kunde läsa på skoltoalettens väggar vem som var en hora. Anonymt hat, det verkar vara tidlöst. Arenan är bara större och vi får tillgång till fler personer som nickar bekräftande och fyller i med egna exempel. Man lämnar tangentbordet lite mer nöjd, med en känsla av att man i alla fall sagt vad man tycker. Ingen ska anklaga mig för att inte stå upp för min åsikt. Att man tvingas vara anonym beror ju på att man inte får säga vad som helst i det här j-a landet.

Skuldbeläggandet på skoltoalettens vägg brände ett hål i själen på flickan som kallades hora. Ingenting blev löst, den som skrev det lärde sig ingenting om sig själv eller sin omvärld. Det som för stunden var en ventil för någon slags känsla blev i längden något sunkigt, instängt och vedervärdigt.

Våra känslor förbereder oss för handling. Nästa gång du vill gnälla eller till och med hata kan det vara lämpligt att hia dig lite och fundera på om det finns något annat du kan göra som inte blir så trist eftersmak av. Gå en mil i någon annans skor till exempel.

image