Kvinnor steget efter på jobbet?

IMG_0136-0.JPG

På Prodests facebooksida har Anna länkat till en slags undersökning som visar att det är klokt för kvinnor att beskriva sig som innehavare av manliga egenskaper, för då är de åtråvärda jobben inom räckhåll.

Anna frågar sig hur modernt det är att fortfarande tala om manliga och kvinnliga egenskaper. Inte anmärkningsvärt modernt, kan man tycka, och tänka att ja, i staterna kan man fånga idioter med håv och glömma hela saken.

Sedan börjar man läsa studiens premisser. Då ser vi att man designat studien så att man först bestämt sig för vad som är manliga drag och sedan frågat kvinnor som fått bra jobb om de känner igen sig. Och då har man RÅKAT välja sådana drag som passar hand-i-handske i alla jobb som har med ledarskap att göra “assertive”,  “independent” och att man överhuvudtaget har ett intresse av att jobbet blir gjort “achievement oriented”.

Vad studien alltså bevisat är att om vi bestämmer oss för att alla personlighetsdrag som är bra att ha när man ska jobba, inte fika med en vän, är manliga, ja, då är alla kvinnor som jobbar typiska män.  Den tragiska baksidan är också att man utgår från, som en naturlag att män inte normalt sätt kan relatera känslomässigt och omtänksamt mot andra människor.

Studien är en guldgruva för dig som inte längre har några bra argument för att den där damen ska få det där jobbet. En kvinna som är manhaftig är ju automatiskt suspekt.

Att diskutera mot sådana här “vetenskapliga” resultat är att slåss mot väderkvarnar. Det är frustrerande och meningslöst. När du känner att du hamnat i något sånt här, när du har känslan av att det inte går att vinna i kampen om att få ta plats som kvinna…

…det enda jag kan tänka mig är att bara se hindret och gå runt det, snarare än att försöka forcera det. Eftersom det inte går. Kanske är det då vi börjar med det där perfektionistiska, när vi försöker komma igenom och det inte går, när vi försöker få det vi förtjänar i en hopplös kamp. Om vi gör allting perfekt i arbetet, har de väl inget att komma med eller? Jo, då har man alltid tjejargumentet som i studien.  Och ja, det är en kvinna som lett studien.

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Madeleine Albrights, USA:s första kvinnliga utrikesminister.

För mig innebär att gå runt hindren att välja mina strider och optimera de chanser som finns. Att inte fastna  besvikelse över att samhället inte är som det borde vara utan jobba vidare. Att ta plats i vardagen och stå ut med obehaget att uppfattas som okvinnlig. Att i handledning stötta kvinnor som säger “mitt problem är att jag låter för mycket”.  Hur gör du?

Daily Bits Of

Be nice. Make friends. Eat tacos.

Helt ok råd från Niklas Laninge och Arvid Jansson som står bakom Daily Bits Of. På www.dailybitsof.com kan du gå gratis kurser eller lägga ut egna kurser. Du anger din e-postadress och sedan får du under ett antal dagar mejl där du får lära dig om det ämne som intresserar dig.

Daily Bits Of förenar två saker som vi på Prodest gillar. Det är lättillgängligt och det är gratis. Vi är helt enkelt tvungna att testa!

Jag valde kursen “Imperfection. Perhaps everything doesn´t have to be perfect all the time?” Första mejlet kom omgående och innehöll en definition på perfektionism och en länk till en bok för den som vill veta mer.

Konstaterar nöjt att en definition av begrepp är en trevlig start, rättar några stavfel i det här blogginlägget och suckar sedan lite. Perfektionisten i mig kanske får en utmaning den närmsta månaden?

Vanan och magneten

Läser ni Modern Psykologi? Det borde ni. Det var dagens första tips.

Dagens andra tips handlar om vanor. Oskar Henriksson skriver en artikel om vanor i Modern Psykologis sommarnummer 2014 och jag fastnade särskilt för punkt 6. Vill du veta vilka de andra punkterna är? Skaffa tidningen…

Modern psykologi

Artikeln handlar om hur man får in vanan att skapa vanor. Ovant? Läs extra noga nu då. Punkt 6 handlar om hur man får en vana att fastna. Är du som jag (vilket du troligtvis är, även om vi gärna vill tro att vi är unika) så kan du ibland ha bekymmer med att få en vana att hålla längre än den första fasen där motivationen är hög. Wolfram Schultz, professor i neurovetenskap vid universitetet i Cambrigde, Storbritannien, har en pusselbit att berätta om efter ett experiment med en apa vid namn Julio. Julios uppdrag var att trycka på en spak när färgade former dök upp på en skärm. Rätt spak = belöning i form av juice. Juicen gav en reaktion i hjärnans belöningscentrum. Det låter logiskt. Men Schultz upptäckte även att ett annat mönster utkristalliserade sig. Julios belöningscentrum började reagera redan är han såg den färgade formen efter ett antal repetitioner. Julio började alltså känna av belöningen redan innan han fick dricka juicen.

En klok psykolog jag gick en utbildning tillsammans med brukade tala om magnetmål. Det var mål som inte bara var pliktskyldiga “jag borde” mål, utan mål som skapade ett sug som drog oss dit, som en magnet nästan omöjlig att motstå.

Dagens andra tips är alltså: välj något som är tillräckligt viktigt för dig, gör det sedan om och om igen. Din hjärna kommer att belöna dig.

Äta bör man…

Mat till bloggen

Under sommaren har jag ägnat en del tid åt något som jag verkligen gillar att göra. Jag har ätit. God mat, mycket mat, gamla favoriterrätter och nya utmaningar för smaklökarna har förtjust inmundigats. I takt med ätandet har jag funderat på vårt märkliga förhållande till mat. Jag lyssnade en gång till Paolo Roberto som konstaterade att när det gäller mat och framför allt dieter är det som om att normalt begåvade och förnuftiga människor blir fullkomliga idioter.

Jag håller emellanåt kurser i Första hjälpen för psykisk ohälsa där jag möter människor som vill lära sig mer om hur vi kan bli bättre på att ta hand om varandra. Ett avsnitt under två dagars kurs är avsnittet om ätstörningar och det är alltid ett mycket intressant avsnitt. Vi talar en del om hur man kan bemöta personer med ätstörningar på bästa sätt. Vid varje kurs slår det mig att frågan kanske är fel ställd. Visst finns det ätstörningar som ska diagnosticeras och behandlas, missförstå mig rätt, men frågan är om inte vi måste börja med att ställa oss själva frågan “Hur ätstörd är jag?” innan vi kommer vidare.

De som aldrig hört en annan människa uttrycka orden “jag borde inte” när det bjuds onyttigheter räck upp handen nu. Nä, jag trodde väl inte det. Fler än jag har sagt eller hört någon annan säga “nu syndar jag” eller “nu får jag ta i extra på gymmet i eftermiddag” efter att ha tagit några tuggor av födelsedagstårtan. Innan semester, under semestern, efter semestern (eller valfri högtid) fylls tidningarna med material om hur vi ska banta på olika sätt. På samma kväll kan du se matlagningsprogram på en kanal och ett bantningsprogram på ett annat.

Låt oss fastslå en sak som vi med säkerhet vet, det är sen gammalt. Äta bör man, annars dör man. Till vår hjälp har vi våra finurliga sinnen. Vi kan känna doften av grill när vi promenerar genom staden en sommarvarm kväll i juli och börja längta efter en god köttbit med bea. Kanske går vi förbi ett café och ser de otroligt vackra bakverken ligga uppradade eller bläddrar genom en kokbok och äter med ögonen. Tidigare idag blev jag uppmärksam på att jag var hungrig när jag hörde min egen mage kurra, det var dags att äta. Den som varit riktig hungrig vet hur det känns. Och så har vi då smaksinnet. Mat kan vara riktigt, riktigt gott.

Äta bör man, annars dör man. Om vi skulle råka glömma det har vi våra sinnen som påminner oss. Om vi inte mixtrar för mycket med sinnena brukar de har rätt. Mat är bränsle. Bränsle som vi behöver för att överleva så att vi kan skaffa mer bränsle. Däremellan kan vi ägna oss åt lite andra grejer som också kan göra livet värt att leva. Smaklig måltid!