Ge och du ska få

image

There’s a place in your heart and I know that it is love and this place could be much brighter than tomorrow. And if you really try you’ll find there’s no need to cry, in this place you’ll feel there’s no hurt or sorrow.

Mr Michael Jackson. Tusan vet om han inte hade lite rätt ändå. Kanske inte om syrgaskammaren eller en del andra underligheter, men det är något med givmildhet som är väldigt tillfredsställande.

Kanske hör du ibland “du måste prioritera dig själv, sätta dina egna behov i främsta rummet”. Ett gott råd för att minska risk för utmattning. Eller? Vi blir så rigida när det kommer till stress. Som om det är antingen eller. Mina egna behov eller andras behov. När vi föreläser om stress och självomhändertagande brukar Lisa göra liknelsen med instruktionerna på flyget. Du vet det där med att du ska ta din egen syremask först och sedan hjälpa andra. Det är en lysande bild för självomhändertagandandet. Samtidigt så är det intressant att instruktionerna måste ges. Som om att det är emot vår natur på något sätt att inte hjälpa andra i nöd. Så kanske det där rådet om att sätta egna behov i främsta rummet är lite konstigt.

Det finns ett avsnitt av TV-serien Vänner där Joey utmanar Phoebe att göra något självuppoffrande gott för någon annan, helt utan egen vinning. Det visar sig snart vara omöjligt. Så fort hon gjort en god gärning mår hon bättre själv.

Jag läste om en forskning från University of Arizona där forskarna sett att områden i hjärnan som är relaterade till välbefinnande aktiverades när vi skänker pengar. Faktiskt funkade det oavsett om personen ville skänka pengar eller inte. Bara de visste att pengarna gick till ett välgörande ändamål aktiverades välbefinnandet.

Så se till dina egna behov och varva det med att se till andras behov. Heal the world och dig själv på kuppen.

Lösa knutar

 IMG_0268

Problemlösning. Vi gör det hela tiden, motgångar är en helt naturlig del av dagen. Vissa problem är större, tar mer tid och energi. Det naturliga då är att grubbla en hel del över hur de problemen ska lösas. Tar massa tid och energi. Därför finns det också en hel del olika varianter för att göra det lättare. De är uppbyggda i olika steg. Vid första anblick tar det både ganska mycket tid och energi att följa stegen. För att ta beslut om det är värt det, får man helt enkelt väga hur mycket tid och energi som ändå går åt till problemet. Och sådan tid där problemet håller oss vakna på kvällen väger helt klart tyngre. Här kommer ett exempel på ett sådant steg-för-steg problemlösningssystem med ett exempel.

  1. Identifiera problemet. ”Dygnet har för få timmar”.
  1. Brainstorma lösningar. I detta steg har det ingen betydelse om det är en bra eller dålig lösning, poängen är att nu bara komma på så många tänkbara lösningar som möjligt och fantisera loss. ”ansöka om fler timmar” ”ha mindre behov av sömn” ”dra ner på kraven” ”dricka mer kaffe på eftermiddagen” ”prioritera det viktiga” ”jobba fortare” ”vara mer effektiv” ”anstränga mig mer” ”prioritera måsten”
  1. Titta på för- och nackdelar med de olika lösningarna. Du ska fortfarande inte avfärda eller bestämma dig för en lösning utan bara följa varje steg.

”ansöka om fler timmar. Fördelen är att det löser hela problemet. Nackdelen är att det är omöjligt”

”dra ner på kraven. Fördelen är att jag skulle få mer tid och energi över och dygnet skulle kanske räcka till. Nackdelen är att jag inte skulle kunna göra allt på det sätt som jag vill, och det skulle vara skitigt på golvet”

”prioritera måsten. Fördelar är att dygnet skulle räcka till åt det som måste bli gjort. Jag blir nöjd när måstena är gjorde. Nackdelarna är att dygnet inte skulle räcka åt nåt jag gillar att göra utan allt blir bara måsten”

  1. Sätt en poäng på varje lösning, noll innebär jättedålig lösning, tio innebär jättebra. ”ansöka om fler timmar” – 0, ”dra ner på kraven” 6, ”prioritera måsten” 4
  1. Välj den lösning med högst poäng och genomför den. ”dra ner på kraven”
  1. Utvärdera hur lösningen blev. ”Dygnet har inte fler timmar och samtidigt fungerar det ändå. Jag städar, jobbar och umgås tillräckligt bra. Det blir inte precis som jag vill ha det, men jag har mer kontroll över min tid och känner mig inte jagad hela tiden. Andra säger att jag är gladare.”

Lösningen hade inte så jättehöga poäng. Det innebär att hade jag istället grubblat över lösningen hade hjärnan letat förgäves efter ett bättre alternativ. Ibland är den bästa lösningen den minst dåliga. Bättre än ingen lösning.

Tio tusen nya budord

 

SONY DSC
Det kommer rätt många bud nu om hur du borde leva, och hur din inställning till ditt liv ska vara. I alla fall så känns det så för mig. Men bara för att det känns så betyder ju inte att det är sant.

För en tid sedan läste jag om en kille som skriver och föreläser inom ämnet hur man njuter av livet. Han är en född livsnjutare, sa han. Han gav några bra tips; var lite vaksam på vilka situationer du gillar att vara i och se om det går att återkomma till dom oftare. Att vara mentalt närvarande när du är där. Jag tyckte det var bra tips, och samtidigt fick jag en känsla av otillräcklighet. Jag är inte alls en sån bra livsnjutare som han är. Kanske måste jag köpa boken…

Så tänkte jag på andra sådana livsinställningar som vi tipsas om. Att släppa oro och andra känslor, skapa avstånd mellan oss och livets lidande är en sådan som man hör ibland. Både inom populärpsykologin och den vetenskapliga psykologin är ju det förstås vanligt. Och i politiken. Religionen. Filosofin. Kulturen. Och så hamnade jag i att det är ju inte alls det nytteller bara nu som det kommer en massa bud. Som ibland säger emot varandra. Och hans livsnjuteri är ju helt klart det som de gamla grekerna kallade för hedonism; av syftet vi har i livet är att maximera stunder vi har det bra. Och sedan det motsatta, stoikerna, som tyckte att syftet var att inte känna, höja sig över det världsliga.

Otillräckligheten infinner sig genast om man inte väljer att helt anamma en viss syn. Då kan man aldrig lyckas så helt och hållet som det verkar som att förespråkarna för de olika synsätten gör. Kanske är det därför jag och andra lockas av synsättet ”good enough”. För där är detta rätta helt enkelt det som är tillräckligt bra, det behöver inte vara perfekt. Så om jag kombinerar good enough med hans livsnjuteri känns det riktigt bra. Jag är glad ibland och det är helt okej!

Som ett brev på posten

Sjukvård och välstånd gör att vi lever längre och friskare. Samtidigt är vi vana vid konstant larmande om folksjukdomen övervikt som gör det motsatta – förkortar livet och ger sjukdomar. Det stämmer inte riktigt. Lever vi längre och friskare eller inte?
Lite bakgrundskunskap kan vara till hjälp. För att ta oss fram här i livet använder vi kroppen. I kroppen sitter hjärnan, oftast ganska distalt (en bit från mitten av kroppen). Man kan lätt göra en koll på att man har en och att den sitter som den ska. Man tar en pinne och stoppar in i örat; kommer den då ut genom andra örat ska man uppsöka sin vårdcentral. Hjärnan fungerar på ett visst sätt, precis som njurarna och tånaglarna. Den ska, precis som övriga organ syfta till överlevnad.
Det är nytt att det finns överskott av mat, och det kan inte hjärnan veta att det gör. Den vet bara att dens jobb är att få oss att leta efter, längta efter och inmundiga mat. Ju mer näringsrikt desto bättre. Vi kan måla tånaglarna men vi kan inte få dom att fungera på något annat sätt än just på det sätt som de redan gör. Så är det med hjärnan också. Marginellt kan vi ta hjälp av oss själva och andra för att tänka på de långsiktiga konsekvenserna och göra bättre val. ”Bättre”, skulle ju dock inte hjärnan hålla med oss om att det är. Ju sämre man har det ju svårare är det, då är hjärna än mer inställd på att överleva framförallt. Så oro över sin försörjning kommer hjärnan naturligtvis tolka som att framtiden och överlevnaden är hotad – och markera tydligt att nu äter du.
Så. Välstånd har en biverkan, övervikt. Den vill vi förstås bli av med, men frågan är om det går utan att också minska på välståndet eller förbjuda det. Sätta in ett chip i hjärnan som tar bort lust, impulsivitet, önskan och längtan. Mänskligheten hos oss, alltså. Då blir vägen till friskt och långt liv lättare. Vad vi nu ska med det till.
Om vi tänker att det är en sjukdom som drabbat befolkningen istället för en biverkan av välstånd blir det naturligt att försöka utrota den. Det kan vi göra, men vi kommer att bli besvikna. Och det är individens skyldighet att inte vara överviktig, man talar oftare om ifall vården ska ställa upp och ge behandlingar för högt blodtryck vid övervikt, eller om man helt enkelt får skylla sig själv.
Jag tror inte att övervikt är ett hot vi behöver ägna livet åt att bekämpa på det sätt som våra förfäder försvarat sig mot grizzlybjörnar, pest och svält. Det är helt enkelt inte lika farligt. Men fetma skördar ju miljontals liv! Tänker du kanske, med senaste löpet färskt i minnet. Biverkningar är farliga jo, men inte lika som pesten.

Fotnot:
Larm har också biverkningar. En studie visade att 80 % av tioåriga flickor tycker att de borde vara smalare. En stor del av dem bantar.

image

Så kan man också tänka

Idag har jag sprungit. Jag tänker inte säga hur fort eller hur långt, men det var det snabbaste och längsta jag sprungit den här veckan. Det var sjukt mycket snabbare och längre än det jag sprang igår. Igår gjorde jag nämligen en Ulf Lundell (en inställd löpning är också en löpning). Det var dessutom extremt mycket snabbare och längre än alla dem som inte sprungit idag. Så på det hela taget är jag riktigt nöjd med mig själv. Så kan man också tänka.

image

Arga fåglar, arga barn?

Barn som spelar angry birds har nu studerats noggrant. I spelet är de självmordsbombare. 

Studien visade minimal påverkan på barnen. De blev inte mer aggressiva, sämre på att koncentrera sig eller sämre i skolan. 

Frågor på det? 

Jag vet inte

När man ska skoja om människor som arbetar med människors beteende på olika sätt, hör man ibland “å ena sidan, å andra…”

Det kan vara frustrerande för personer som sökt hjälp att inte få ett enda tydligt svar. Vad är rätt? Hur ska man uppfostra sina barn? Hur gör man för att må bra? Hur stoppar vi klimatförändringarna? t

Men samtidigt tror jag att sökandet efter ett svar har gjort att vi ramlat i en tankefälla. Som att det går att veta, frågar vi både andra och oss själva. Ibland går det kanske att veta, men sällan utan betänketid. Och då krävs det att vi under betänketiden tillåter oss att inte veta. Så medan vi kräver svar av oss själva, träna på att stå ut med känslan av att inte veta.It’s good for you.

IMG_1243

Ute och cyklar

Psykisk ohälsa, finns det? Jo, säger väl de flesta. Men om vi rannsakar oss själva; har du aldrig som jag tänkt att det är konstigt att vi har så mycket psykisk ohälsa och sjukskrivningar nu när vi har det så bra? Inte svälter och har rent vatten. Har inte också du slagits av tanken att det går trender med diagnoserna för psykisk ohälsa, och därför är det kanske inte så jätteviktigt vad trenden är just nu?

Utmattningsdepression, om det ordet än kan sägas finnas. Var det inte det vi kallade sveda, värk och bränn. Och innan dess, hysteri hos uttråkade välbärgade damer. ADHD, är det ett sätt att bara stämpla stökiga barn kanske. Eller ha en bra förklaring när man är slarvig eller lat.

Tyvärr måste vi jämföra med fysisk sjukdom för att få perspektiv. Vi är inte där än, där vi kan se samma självklarhet. Där pratas det sällan om trender i diagnoser. Snarare om framsteg. Men diagnosernas förändringar är det samma; vi vet mer och vi vet mer exakt och då ändrar vi både i symptombeskrivning, kriterier för diagnos och diagnosen i sig. Att diagnoser aldrig skulle ändras är inget skäl att inte benämna och behandla utifrån bästa tillgängliga kunskap. Döden är den enda diagnos som aldrig kommer att ändras. Bättre diagnosticering ger också fler diagnoser. Jag är glad att sjukhuset upptäckte att jag hade en fraktur på lisfrancs led i foten. Det kunde man inte upptäckt förr. Tack vare det kunde jag få behandling och själv leva på ett sätt som inte ökar skadan. Jag fick heller aldrig någon kommentar om att ”ska varenda människa ha ett namn på sin skada nu, då finns väl inte en enda frisk kvar sen”. Diagnoser är bra när de hjälper vården att behandla och individen själv leva på ett sätt som minskar åkommans påverkan på livet. Punkt. Oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Glasögon har sedan de upptäcktes varit en välsignelse och samtidigt en källa till skam för bäraren. Trots att var och varannan idag är beroende av hjälp för synen har skammen minskat med tiden, och synnedsättning ses som en självklarhet att många har. Vi kanske kommer dit en dag, där hjälpmedel är självklara, och skammen borta, även för psykisk ohälsa.

Att vetenskapen tar oss framåt är bara en förklaring till en ökad diagnosticering. Den fysiska motsvarigheten skulle kunna vara SMS-tumme. Det är helt enkelt en belastningsskada i tummen som kan göra rejält ont. Fanns inte förr. Det är inte så konstigt att våra tummar som inte är gjorda för den typen av arbete kan få besvär. Det finns andra saker som finns idag som inte fanns för. Lyxproblem? Rent vatten är ett riktigt problem, det köper jag. Samtidigt är det inget paradis vi lever i. Det är en tuff arbetsmarknad för de allra flesta. Alla ska kunna det mesta. Samma person ska kunna jobba, sköta hem och barn, deklarera, sopsortera och komma i tid. Vi är mer ensamma på det sättet. Både att vi förlorat en del av det stöd tillsammans-grejen gav, och att vi inte hjälper varandra på samma sätt. Dessa saker bara är så just nu. Sedan känner många ett outtalat krav på att också vara smala, sociala och lyckliga. Men de formella kraven räcker långt för att kunna påstå att på samma sätt som våra tummar inte är gjorda för långvarigt mobilflipprande är inte våra energidepåer matchade till kraven. Vi kan, under en period, leva över tillgångarna och gå över gränserna. Men helt naturligt följer en period av ökad trötthet och mindre marginaler. Alla kan inte välja bort kraven. Då blir utmattningen en kännbar effekt av att det är annorlunda nu, och vi är inte gjorda för det. Det fanns platser tidigare där man kunde jobba utan att kunna varje del av arbetet. Man kunde komplettera varandra. Man kunde arbeta utan utbildning. Man kunde arbeta utan att vara utåtriktad. Man kunde gå skolan och få veta vilka uppgifter man skulle lösa och hur. Inte för att det var bättre förr samtidigt lämnas en del personer efter.

Något många inte tänker på är att sjukdomar, fysiska och psykiska har en samhällelig komponent. Förutom symptomen, har man bara diagnosen om den innebär ett hinder i det sammanhang man finns i. Ett tuffare sammanhang ger fler diagnoser. Alternativet, att sluta diagnosticera ADHD, skulle vara nästa svek efter att samhällets utformats där människor bara kan vara på ett sätt.

IMG_0283

Hur du har det eller hur du tar det

Det är inte hur du har det som har betydelse, utan hur du tar det. Det uttalandet retar ihjäl mig. Jag tar det helt enkelt inte särskilt bra när jag hör den meningen.

Det är ju helt uppenbart inte sant. Självklart har det betydelse hur du har det, hur du har haft det och hur du kommer att ha det. Ofattbara fasor, orättvisor, trauma, övergrepp, försummelse, hunger, sorg kan inte botas med positivt tänkande. Det där förbaskade positiva tänkandet har sipprat in i folks medvetande som en utdragen hjärntvätt. På något sätt har vi fått för oss att om vi bara tänker annorlunda ska elände sluta göra ont. I’ve got news for you: det gör det inte.

Lisa brukar säga att den värsta lögnen är den som har ett uns av sanning i sig. Så är det här. Det ligger något i att vi kan påverka vår situation med våra egna tankar. Genom att ifrågasätta och undersöka innehållet i våra tankar kan vi förkasta förhastade slutsatser och fatta beslut som är bättre för oss på lång sikt. Det finns gedigen forskning på att det fungerar. De personer som har förmåga att se mer realistiskt på tillvaron verkar kunna klara motgångar bättre än de som målar fan på väggen eller är blåögda.

Det positiva tänkandet blir däremot inte sällan en flykt från obehagliga känslor. Att fly från obehagliga känslor gör vi väl alla lite nu och då, men när det blir ett mönster ställer det ofta till problem. Att undersöka innehållet i sina tankar är att se verkligheten med allt den innebär, att lysa med ficklampa på spökena under sängen. Om spöket visar sig vara en fantasifigur kan du tryggt somna om. Om spöket visar sig vara en inbrottstjuv med kniv behöver du agera.

Så frågan kanske inte ska vara om glaset är halvfullt eller halvtomt. Var glad om du har något alls i ditt glas. Sök efter närmaste vattenkälla om det visar sig vara tomt. Ödsla inte tid på positivt tänkande om du är törstig. Och träffar du på en terapeut som säger att du bara ska tänka lite mer positivt springer du så fort du kan åt ett annat håll.

image

Imorgon är en annan dag

I helgen hade det blivit dags att väcka kroppen efter en lite för lång motionsdvala. En del av er förstår nog precis. Jag hade verkligen inte lust. Det fanns många saker som helt plötsligt kändes mycket mer lockande. Det kändes bara så himla motigt.

Ett vanligt förekommande råd vid livsstilsförändringar är att göra ett åtagande och dela det med någon. Invig någon i vad du står inför och öka chansen att lyckas. Ett tveeggat svärd det där offentliga åtagandet. Du kan få stöd men du kanske också måste försvara dig om du gör avsteg från det du tänkt. De gamla hederliga kompisarna piskan och moroten.

I min kliniska vardag har jag märkt att samma princip fungerar för mig. Hör och häpna, terapeuter är människor. Den enkla vägen finns där och lockar när det känns svårt eller motigt. Tänk dig två vågskålar där du lägger teori, metod, beprövad erfarenhet och kliniskt omdöme i den ena och känslan som föregår uppskjutandet i den andra. Jag tar upp det där jobbiga nästa gång vi ses istället. Vi pratar lite mer om teorin bakom exponering för inre sensationer så får vi se om vi hinner med att andas i sugrör annars får hen det i hemuppgift istället. Hemuppgiften glömdes bort för femte veckan i rad men hen blir kanske ledsen om jag säger något om det så jag avviker från agendan istället. Uppskjutandets baksida är utebliven förbättring, men det är ju morgondagens problem.

Den här veckan är det skolstart i de flesta skolor. Semestern är slut. Dags att återgå till vardagen efter en sommar där det mesta regnat bort. När du återgår till det kliniska arbetet i höst kan du titta lite runt dig. Där finns kanske en kollega klok som en bok eller en handledare med längre erfarenhet än du. Gör ett åtagande, säg det högt och sluta skjut upp tills imorgon det du kan göra idag.

image

Contact Us

https://www.facebook.com/pages/Prodest/721152687925796